Recension

Kjell O Lejon påminner om kristna arvet och manar till frimodig kulturkamp

Vilka är de dominerande värderingarna i dagens svenska samhälle? En kort lista lyder: individualism, relativism, emotism (”det jag känner är rätt”), konsumism och krav på självförverkligande. Till detta kommer social oro och kriminalitet. Kan samhället laga revorna i välfärdsbygget?

Nyligen har en bok kommit som tecknar en överraskande bild ut ur dilemmat: att inledningsvis skifta mentalitet. Boken lyfter fram den månghundraåriga kristna tron och traditionen. I Kjell O Lejons Sveriges kristna arv önskar han inte kopiera historiska epoker. Snarast handlar det om att lära sig mer om alla faser av den svenska kyrkohistorien och låta sig inspireras här och nu.

Lejon är professor i historisk teologi och har publicerat en lång rad böcker. Föreliggande studie består av 28 korta kapitel som tidigare införts i Världen idag. De har bearbetats och försetts med noter. Några inledande och avslutande avsnitt har tillfogats liksom litteraturförslag, personregister och studieplan.

Författaren slår fast: ”Otvetydigt är att kristendomen under många århundraden haft en oerhört stor betydelse för vår kultur: för vår tanke och våra värderingar, vår utbildning och lärdom, vår konst och litteratur; vidare för den syn på människan som betonar allas lika värde, människans rationella och moraliska kapacitet, ofullkomlighetsprincipen och förvaltarskaps­tanken.”

I själva verket var det kristna arvet den grund på vilken det svenska tillits- och välfärdssamhället kom att byggas. Det går inte heller att förstå inhemsk kultur och litteratur utan kunskap om detta arv. Under en längre tid har krafter funnits som velat kapa dessa rötter.

Personligen anser jag att boken lämpar sig särskilt för ett par målgrupper. Dels för ungdomar och unga vuxna, ”utanför­stående” som varit kritiska till det kristna arvet men också yngre inom kyrka och frikyrka som nonchalerat historien och förfädernas tro och liv. Dels lämpar sig boken till beslutsfattare och journalister, kategorier med stort inflytande.

Utrymmet medger inte någon utförlig genomgång av fram­ställningen som spänner från 700-/800-talet till dagens kulturkamp. Några nedslag ska dock göras.

Kristendomen växte fram på olika nivåer: på ett individuellt, sedan på ett kollektivt plan för att slutligen få fäste i lagstiftningen. Tänkvärda är orden i Gutelagen: ”Detta är det första i vårt lag, att vi skola säga nej till hedendomen och säga ja till kristendomen”.

Hur ska vi i dag se på klostren som tidigt kom till vårt land? Länge har ju många talat illa om ”den mörka medeltiden”. Teologen och ärkebiskopen Yngve Brilioth såg saken annorlunda och menade att klosterrörelsen kom ”med en frisk våg av andligt liv”.

Även om många psalmer har fått en stark förankring i folksjälen, håller en skatt på att gå förlorad genom ointresse i skola samt på sina håll i kyrkor och samfund.

Ett särskilt intressant avsnitt är det om prästgårdskulturen. Efter Martin Luthers och Katharina von Boras äktenskap inleddes under den svenska reformationen en betydelsefull prästhemskultur som blev fostrare och understödjare av andliga, sociala och kulturella värden. Antalet prästgårdar har på några decennier emellertid minskat drastiskt.

Lejon skriver initierat om väckelserörelser från 1700-talet och framåt, både inom­kyrkliga och frikyrkliga. Ett kapitel jag glatt mig åt är det om psalmboken, en ”livstolkare genom sekler”. Även om många psalmer har fått en stark förankring i folksjälen, håller en skatt på att gå förlorad genom ointresse i skola samt på sina håll i kyrkor och samfund.

Några små marginalanteckningar bör tillfogas. Bland de välvalda illustrationerna förekommer på ett par ställen foton på kyrkor utan att det framgår vilka de är. Författaren Pär Lagerkvist har på de flesta ställena fått en oriktig stavning av förnamnet. Dessutom stör det att Estlands huvudstad Tallinn skrivits med den ryska namnformen.

Men, i stort är detta en förträfflig läsupplevelse – en påminnelse och ett referensverk – som rekommenderas varmt. Den kan hjälpa oss att frimodigt gå vidare i kulturkampen med dess nödvändiga vägval.

Gunnar Hyltén Cavallius
komminister emeritus, teol.lic.